Min grundtanke är att man inte behöver ha en tro på sin egen existens eller på verkligheten i den yttre världen för att uppleva livet på ett meningsfullt sätt. I det här sammanhanget förstås erfarenhet som kulmen av att uppfatta, känna, agera och reflektera, vilket kan ske oberoende av ens filosofiska inställning till sin egen existens. Livets erfarenheter — allt från sinnesförnimmelser till känslomässiga reaktioner och interaktioner med det som uppfattas som den yttre miljön — kräver inte en medveten bekräftelse av den egna existensen. Dessa upplevelser är giltiga och betydelsefulla i sig själva, ungefär som man kan ha en livlig dröm utan att ifrågasätta dess verklighet under upplevelsen. Ta tv-spel som exempel. Jag vet att tv-spelet jag spelar inte…

Jag mot världen, det är med detta perspektiv som vi har lärt oss att navigera livet på ett realistiskt sätt. I sig självt behöver inte detta vara ett fientligt förhållningssätt, utan oftast kan vi känna att det till och med hjälper oss att förstå vad vi bör och inte bör göra, hur vi ska navigera vardagslivet för att främja vårt egna välmående, och — om vi vuxit upp med en något närvarande moralisk anda i hemmet — hur vi gör dessa ting utan addera skada till en redan lidande värld. Utöver att separera oss från resten av världen, så ser västerländska kulturer på stabilitet och fasthet som nyckeln till förståelse och lycka. Vare sig det är ett stabilt förhållande, en fast anställning eller starka hälsosamma rutiner som ska hjälpa oss att må bra. Vi associerar denna fasthet, stabilitet och hållbarhet med trygghet. Den västerländska tänkaren Immanuel Kant var en stor förespråkare av rutiner, han planerade sina dagar in i minsta

detalj och såg det som en av de största anledningarna till att han kunde skriva sina mästerverk. I sin bok Anthropology from a Pragmatic Point of View skriver han "att fylla vår tid med hjälp av metodiska, progressiva sysselsättningar som leder till ett viktigt och avsett mål… är det enda säkra sättet att bli lycklig med sitt liv och samtidigt mätt på livet". Det är tydligt att västerländskt tänkande resulterar i ett starkt behov av stadighet, av fast mark. Men precis som Byung-Chul Han (2023) så ser jag hur det gömmer sig en djupgående problematik i detta behov. Western thinking has its source in a desire for a solid ground. It is precisely this compulsive desire for permanence and clarity that makes every deviation, every transformation, look like a threat. — Byung-Chul Han För i och med att vi lyfter stabilitet, faller det naturligt för oss att avsky motsatsen, det vill säga förändring. I jämförelse med västerlandet så visar det…